Så, nu har jag lyssnat igenom Muse nya skiva The Resistance tre gånger från början till slut, vilket självklart inte är tillräkligt för någon ingående analys, men det ger åtminstone en överblick.

Jag måste säga att jag inte riktigt vet vad jag ska säga om den nya skivan, men jag kan börja med det bra. The Resistance bygger på ett tema ganska typiskt för Matthew Bellamy, vi har en totalitär världsstat, konspirationer och då även en motståndsrörelse. Detta kan man känna igen från delar av deras förra skiva (Black holes and revelations) då tematiken visserligen var lite mer blandad, men i princip så bygger man här vidare på någon form av NWO (New world order) konspiration. Sånt gillar jag, jag gillar väl genomtänkta teman och här känner jag faktiskt att det håller hela vägen ut, så pass att man i delar av "United states of Eurasia" (vilket är min favoritlåt från skivan) verkligen rycks med. Skivan har även några av de bästa låtar Muse gjort i min mening, däribland ESE, Unnatural Selection, MK Ultra och Exogenesis kompositionen i slutet som verkligen höjer skivan milsvida.

Till det negativa då, och det finns faktiskt vissa saker jag verkligen inte gillar med den här skivan, bland annat en viss insmygande "smörighet" som gör sig gällande, och det här är verkligen den första gången jag kallar en Muse-låt något i den stilen, men "Undisclosed Desires" fick det att vända sig i magen på mig. En alldeles för stark flirt med 80-talet skapar en platthet värdig enbart den hungriga Mtv-generationen. Det här spåret verkar helt ha kommit på avvägar och ja, ärligt talat så förstår jag inte vad bandet tänkte där, seriöst.

Angående det stilistiska så visar Muse här upp en enorm bredd av genres, där väl speciellt "I Belong to You" sticker ut som något väldigt annorlunda. Det är dock positivt, ett band som kan krossa kedjorna som håller fast dem i det fack där de så småningom hamnar när glöden från det till att börja med orginella konceptet svalnar, de är bra. Det enda problemet med att bredda för mycket är att det blir spretigt, å ena sidan blir man inte uttråkad, men samtidigt så försvinner lite av den konsistens som behövs för att hålla samman alltihop. En lite större fokus på det starka koncept de faktiskt har här, och lite mindre smör.

Det är dock definitivt en skiva värd att lyssna på, om så bara för det orientaliska sticket i "United States of Eurasia" som ger gåshud varje gång.

/Max