Jag läste häromdagen om en bok som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på nu (trots frenetiskt letande, men ni med en källkritisk inställning får helt enkelt göra er till tåls!) men som skrivits av en kulturantroprolog och handlade om den civiliserade människans syn på döden. Han menade där att vårat samhälle är byggt för att vi ska kunna hitta en nödlösning för att slippa se döden i vitögat och inse att vi bara är här i ett ögonblick. Den mest uppenbara lösningen är självfallet religionen, där man följer ett system och undgår döden (vad man ska göra och vad som händer efter det att man dött varierar, men jag vet ingen religion som inte har något förslag). Detta försök att undgå döden har ju dock möts med mycket välgrundad skepcism, vetenskapen slår hål på trons ballong och låter den ligga och pysa i ett hörn. Ska vi alltså se till ett (hyfsat) sekulärt land som Sverige så behövs det mer sofistikerade metoder för att undgå den fasa som uppkommer vid tanken på den färglösa evigheten. Den vanligaste metoden här går ut på ett måluppsättande, man ska fokusera på att leva ett så lyckligt och gott liv som möjligt, jobba hårt och känna att man "levat" när väl texten börjar rulla i slutet. Så länge man fokuserar på detta så slipper man den existensångest som annars skulle gripa en, man antar en pragmatisk syn och stänger av en del av tankens fakultet.

Det finns även den mer artistiska metoden, den som man kan förknippa med stora konstnärer och författare, där artistens skapelse ska leva vidare långt efter dess skapare. Nackdelen är att man inte får vara där själv, men ens tankar får åtminstone vara kvar och kan således kultivera andra personer i inspirationens mylla. På ett sätt får man alltså leva vidare genom andra.

Det är en fascinerande teori som kanske faller lite utanför vad man skulle kalla vetenskapligt (går tesen att falsifiera?) men som likväl ger upphov till en tankeställare, och således vill jag avsluta på samma sätt som alla irriterande människor gör, med en fråga.

Skulle livet vara värt att leva om det varade för evigt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns lite tröttsamt när man hör debatten kring integration idag, speciellt när det kommer till främlingsfientlighet. Människor går med i grupper åt höger och vänster, mot rasism och främlingsfientlighet, såna saker som alla utom de mest inbitna ...

Jag läste en intervju med Torbjörn Tännsjö (professor i etik vid Stockholms universitet) där religion diskuterades. Tännsjö är en stor kritiker av religion i allmänhet, med specifik fokus på kristendomen då han tycker den aldrig kan vara något annat ...

Så, nu har jag lyssnat igenom Muse nya skiva The Resistance tre gånger från början till slut, vilket självklart inte är tillräkligt för någon ingående analys, men det ger åtminstone en överblick.   Jag måste säga att jag inte riktigt vet vad jag ...

Nu får det väl ändå vara nog med dessa dumheter! Jakob publicerade igår en länk till en torrent på piratebay i mina kommentarer, och strax därefter skriver någon som åtminstone utger sig för att vara antipiratbyrån att jag måste ta bort länken eller ...

Så var det gjort, den metaforiska tärningen är kastad och det ser ut att bli en sexa. Sitter i dagsläget ute i förorten till Uppsala, i mitt alldeles egna rum och försöker ta in den information jag fått här de senaste dagarna.   Har än så länge inte ...