Det känns lite tröttsamt när man hör debatten kring integration idag, speciellt när det kommer till främlingsfientlighet. Människor går med i grupper åt höger och vänster, mot rasism och främlingsfientlighet, såna saker som alla utom de mest inbitna nazisterna finner självklara. Det blir en plattityd alltihop och man ställer sig inte de närmast paradoxartade frågor som uppkommer när flera olika kulturer möts och ska komma överens. Dessa människor som nu är så emot främlingsfientligheten verkar inte bemöda sig med att faktiskt ta ställning till detta, de fräser argt mot den som nämner problem och håller för öronen. Med det sagt är förstås inte andra sidan bättre, Sverigedemokrater och annat pack har knappast något relevant att säga, de försöker med falsk statistik och inskränkt argumentering att måla upp en bild med invandraren som inte ens den mest hängivne surrealisten skulle hänga på väggen.

För att alltså på ett mer neutralt sätt försöka förhålla sig till detta måste man se på varje enskilt problem och fatta beslutet om vart ens värderingar primärt ligger, samt vad man är beredd att lämna.

http://www.uu.se/press/pm.php?typ=pm&id=889

Här har vi i min mening ett problem, när upplysningens värderingar slår mot de som hålls av människor från andra platser. Här hamnar vi lätt i kulturrelativism, alla kan ha rätt på sitt håll, vi ska inte komma och säga åt andra människor hur de ska leva etc. Men är det inte berättigat i vissa lägen?

Jämställdheten mellan könen är ett exempel. Är det inte korrekt att driva på sådana värderingar, även om det i andra kulturer inte är så, finns det inte något som vi kan säga är bättre än annat? Är det inte de facto så att ett jämställt samhälle är ett mer gynsamt samhälle än ett utan jämställdhet, och har inte vi i sådana fall en skyldighet att bekämpa krafter som vill annorlunda?

Jag anser det, även om det självklart beror på vad ämnet är. Vi måste se till varje enskild instans och bedöma vem det bäst gynnar, vi vill inte hamna i ett läge utan dialog, tvärtom! Dock så måste vi se till de som berörs, de kvinnor som på grund utav religiösa och fundamentala krafter tvingas till underkastelse på ett fullständigt orättfärdigat och förkastligt sätt! Sen ser man relativisten bakbinda sig själv, "ingen har rätt eller fel" och liknande plattityder. Ser vi till konsekvenserna av detta så leder det till att idiotin får fortgå i världen, med så horribla ting som könsstympning. Hur kan man kalla könsstympning för något relativt? Vi måste kasta bort dessa kedjor som håller oss inaktiva och faktiskt ta striden på allvar, inte bara engagera oss på facebook-nivå i politiskt korrekta grupper som ingen höjer ögonbrynen över och rösta fram politiker vars slagord är att de är emot "våld".

Jag läste en intervju med Torbjörn Tännsjö (professor i etik vid Stockholms universitet) där religion diskuterades. Tännsjö är en stor kritiker av religion i allmänhet, med specifik fokus på kristendomen då han tycker den aldrig kan vara något annat än extrem om inte dess budskap urvattnas helt.

Tännsjö är även en person med annorlunda tankar om det mesta, där kanske hans mest tydliga exempel är att han kan gå med på doping inom sport i vissa fall. En annorlunda infallsvinkel än de flesta helt enkelt. Vad han anser som en smart lösning på religion blir såväl ett väldigt annorlunda sätt att angripa den, han vill förstatliga kyrkan igen! Utilitarist som han är så tror han helt enkelt att människor kommer bli omotiverade att vara religiösa ifall det är ett statligt fenomen, då statliga ting av naturen tenderar bli gråa och byråkratiska. Ser man till exempel på svenska kyrkan så är den ett väldigt tydligt exempel på detta, folk som ändå går på gudstjänst där behöver inte ens säga sig tro på gud, svaret brukar bara vara "något" och ingen direkt dedikation ges. Detta ändras, för om man ser på de frireligiösa kyrkor vi har idag så är det det motsatta, dessa är verkligen igång och drar med sina medlemmar på saker, gör det till en livsstil.

Nåväl, tycka om det får man som man vill, men det tåls att tänka på, att sekularisera genom tråkighet!

Så var det gjort, den metaforiska tärningen är kastad och det ser ut att bli en sexa. Sitter i dagsläget ute i förorten till Uppsala, i mitt alldeles egna rum och försöker ta in den information jag fått här de senaste dagarna.

Har än så länge inte haft nöjet att ge mig ut på nationspubarna, men det lovas bli något åt det hållet snart när seniorerna på kandidatprogramet i Kultur och Samhällsanalys ska låta oss stackars nollor dricka en öl vid varje nationspub. Blir bra.

Måste också ta och säga det att det än så länge inte alls varit någon hets med studierna på det sätt jag hade trott, hade en 1 timmes föreläsning idag om estetik (som var väldigt långtråkig, tur att jag inte läser estetik) men i övrigt bara vandrat omkring, ätit mat med föräldrarna på besök och sett på film. Förhoppningsvis trappas dock studierna upp lite snart så att man faktiskt lär sig någonting, men jag måste säga att några att föreläsningen igår om vad filosofiska problem är var väldigt intressant och humoristisk och jag tänker således avsluta det här skämtet till blogguppdatering med vad professorn i praktisk filosofi vid Uppsala universitet sade igår: "Ett exempel på ett mediokert samhälle vore om alla åt potatis och lyssnade på hissmusik."

Ps: Jag vill ha tips på dystopiska filmer och böcker!

Ja, nu var äntligen detta monstruösa event avklarat, vilket för alla oss xenofobiska gotlänningar känns som underbart. Jag vill understrycka att jag inte har någonting emot människor, men däremot turister.

Personligen är jag väl inte så överdrivet skadad av årets evenemang, bor ju trots allt inte så centralt att jag märker av människorna i mitt bostadsområde, men jag kan verkligen tänka mig de stackars småborgliga barnen som bor innanför murarna, och även om jag inte brukar känna sympati för bourgesin så måste jag ändå här ge dem en trött klapp på axeln och ett presentkort till något närliggande terapicenter. Vid mitt kvällsliga besök igår fick jag nämligen se vad dessa individer tvingas genomstå vardera dag under veckan. Höjdpunkten var när jag och mina vänner satt och åt på "Black sheep arms" (varmt rekommenderad engelsk pub), varav en löjligt utklädd man ställer sig och drar av en atonal fanfar med sitt nyinköpta horn precis vid ingången. Detta framkallade väldigt starka känslor hos mening Mcveigh som genast visade upp sina nya kunskaper i psykologisk krigsföring genom att gå ut och stirra mordiskt på hornblåsaren. Detta fick den sistnämnde att snabbt avlägsna sig från platsen och gav upphov till en stund av lugn mitt i vansinnet.

Efter detta dök planen på att singla slant om vem i gruppen som skulle ta på sig att löpa amok under medeltidsveckan och anfalla civila, bara för att bli av med evenemanget för gott. Många intressanta uppslag och en historia om en full bonde med en yxa följde.

Fick även möta vad som måste anses vara stereotypen för "korkade metalsnubbar". De ansåg att bara kan uppskatta progressiv metal och annat i dess slag och gav Opeth helt oförtjänt kritik. Vad man måste stå ut med idag, på medeltiden hade de där gossarna bränts på bål.

Har förövrigt hittat boende i Uppsala nu, om än bara fram till November, men det är i alla fall i Centrum!